Om att spela i Kävlinge

I lördags, 25/8, spelade vi på det finfina arrangemanget live i Kävlinge. Vi fick en fullt utrustad scen och det bästa liveljudet vi någonsin haft. En överraskning var att ljusteknikern från superhjältar supershow 2015 stegade in och var precis lika ung och attraktiv som för 3 år sedan! Kul återseende. Han hade dock inte tid med oss då han, till skillnad från oss, hade viktiga sysslor att utföra!

Publiken som vågade trotsa regnet och ta sig till vår spelning bestod till exakt 73% vuxna, några stolar samt en del barn. Kul att vi når ut till så blandad ålder och olika former av möbler även hela vägen borta i Kävlinge! När det var dags att spela så presenterade Anton presentatörinnorna (är detta rätt feminin form av presentatör? Är presentatör maskulin? Äh vem är jag att kunna saker?) som i sin tur presenterade oss med orden ”detta bandet röjer ordentligt”

Och röjde. Det gjorde vi!

I början av låten Jack Jaguar ”råkade” Anders trycka upp sina snövita skinkor (byxor var på!) smärtsamt nära två barns anlete, vi pratar om centimeter. Barnen ryggade inte tillbaka trots de utmanande höftrörelser som följde och till min, Anders, förvåning blev ingen förälder ens lite upprörd. Vi fick dock höra efteråt att vi var precis på gränsen för vad föräldrar accepterar! Kul att leva farligt!

I början av låten Sex Laxar så valde Anton ut en slumpmässig person i publiken, denna gång en äldre dam, äldre är väl att ta i kanske. Låt oss säga att olja inte hade bildats när hon gick ut gymnasiet.. Hur som haver blev hon utpekad av Anton att spela cabasa så tango hon bara kunde. Och kunde hon spela tango? JA! Det svängde något vidrigt om kär…damen! Vi tackade henne och erbjöd en plats i bandet. Hon tackade bestämt nej

Vi har alltid en sektion där jag och Sebastian spelar låtarna Lillemor och Rapphönerabalder då Anton och ibland johan drar ut i publiken för att tvinga folk dansa bugg, så även denna gång. Men Anton råkade få tag på en kvinna som faktiskt kunde dansa bugg på riktigt. Hon blev mer och mer arg på Anton, han kan ju inte dansa bugg på riktigt alls, och viskade saker som ”hur fan dansar du då”, ”kom igen nu!!”, ”Jag vägrar skämmas, SKÄRP DIG!”. Anton höll minen hela dansen men grät inombords. Som en man!

Som avslutning kom presentatörinnorna upp på scen och avslutade det hela med en bicepstävling i bandet! Denna gången vann Anton och vi är väldigt glada att folk börjar förstå vikten i en riktigt saftig biceps.

Som ni hör var det riktigt kul och ni som inte kom missade en fantastisk upplevelse! Bättre lycka nästa gång!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *