Om att spela i ett band som spelar för barn

Vad är egentligen skillnaden mellan att spela i ett band som spelar musik för vuxna och ett band som spelar musik för barn?

Den största skillnaden är väl att om man spelar för barn ute på förskolor, festivaler och annat får man för det första betalt men även många i publiken, kaffe, tacksamhet, en publik som har kul, inte göra en soundcheck 6 timmar innan spelning, vara klar för dagen vid ca 12:00 ist för 03:00. Det och många andra saker som jag säkert glömmer skiljer sig från att spela för barn istället för vuxna.

En viktig sak vi lärt oss av alla, det måste vara en bra bit över 100, spelningar vi gjort på både förskolor, festivaler och kalas är att om vuxna har kul så har barn kul. Det är en sak som få tänker på. Därför har vi ett härligt ”tvångsbuggsegment” på varje spelning där en till två vuxna tvingas dansa framför alla barn för att sedan skickas att bjuda upp några barn till dans. Detta ger vanligtvis en fin kedjereaktion där både barn och andra vuxna drar igång på sina håll i publiken. Så om ni är på konsert med barn så ha kul! Då har barnen kul!

En annan viktig sak att minnas som pedagog är att OM VI SPELAR SÅ ÄR DET VI SOM ANSVARAR FÖR PUBLIKEN! Sluta säga till vår publik att vara tysta och sitta ner när vi precis spenderat 3 låtar med att få dom att stå upp, dansa och skrika. Om vi vill att dom ska sitta så kommer vi försöka få dom att sätta sig ner, vi lyckas 90% av gångerna. Vi har satt i system att om pedagoger i publiken inte slutar säga till barn att vara tysta så får vi alla i rummet att bua ut pedagogen som säger till, efter att Anton har skällt lite på hen från scen. Det är ju som han ibland säger ”Om ni inte lyssnar så är det vårt fel, för då är vi tråkiga.”

En gång sa vi till 900 barn att dom fick dansa var de ville. Det blev riktigt kul!

Tydliga ramar är en sak som vi gillar, detta kan ju vara ett av barnens allra första konserter någonsin och hur ska barnet då veta vad som gäller på en konsert? Vad får man göra? Vad får man inte göra? Därför säger vi ibland, när vi känner att det behövs, ”När ni är på konsert med världens bästa band i hela världen så får ni sjunga när ni vill, dansa var ni vill, sitta och titta eller stå och lyssna!” Det är bra för då ger det lite ideer vad som kan göras på en konsert, och förhoppningsvis får dom att fokusera på saker man får lov ist för saker man inte får.

Studieskadade som vi är så blir det även lite didaktisk utlärning under varje spelning, Till exempel så håller Anton ofta en kropps och röstuppvärmning i början av varje spelning, där ingår det att klappa på hela kroppen samt skaka loss lite. Efter kroppen är varm så kör han ”flugan”, det är en glissandoövning där man ska glida från sin lägsta till högsta ton, sen tillbaka,  genom att härma en fluga som Anton visar med fingrarna. Sist men inte minst så kör vi lite diafragmaträningm,l när anton ropar HEY så svarar alla HEY, sen HEY HEY sen HO HO sen SSS SSS osv. Och plötsligt har hela publiken påde värmt och sjungit upp utan att riktigt tänka på det själv. Detta återkommer under spelningen i turtagningsövningar där barnen får lära sig sjunga med i låtar genom att härma det vi sjunger, i flugan , Bruno och Boskapsmysteriet.

Detta, och säkert mycket mer, är vad som skiljer en vuxenspelning från en spelning för barn. Och om någon undrar något mer så är de bara att skriva på facebook!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *